STORLIEN

av Jonas Bengt Svensson

Här kommer en prosadikt bland våra noveller. Den är hämtad från Svenssons "Och sedan fogas ihop igen: Halvautomatiska skisser från nattåg" som är utgiven på Magnus Grehn förlag.


Tåget kränger fram över fjällplatån. Allt är kulisser. Sjöar av utspänd aluminiumfolie, berg av papier-maché, en skog av plast. Någon har lag ned enorm tid på rekvisitan. Någon har bestämt sig för ett visst bestämt avstånd mellan granarna. Taket på vagnen har lyfts av och någon har placerat mig här. Någon med ett oerhört tålamod. Det måste ha varit mödosamt att måla kroppen med hela skalan hobbyfärg, det måste ha krävts en fin pensel för att skänka de här dragen kring ögonen. Det står en sjaskig koja bredvid spåret; kartongbitar nitade med häftmaskin runt klena dvärgbjörkar. De små metallklamrarna är det enda som håller ihop landskapet.

……………

[Buss ersätter tåg]

Jonas Bengt Svensson